Det har varit mycket i år, många djur har lämnat oss och först nu orkar jag skriva  om det.

Jag bestämde mig här i höst för att jag skulle omplacera Castro. Min tid räckte inte för att träna två hundar och då blev Castro den som blev lidande. Han var en sån härlig hund och förtjänade mer än jag kunde ge honom. Efter många bud och om och men så bestämde jag mig för att sälja honom till ett par i Karlskoga. Den 17 november möttes vi i Dorotea och Castro åkte söderut. Jag pratade med dom några gånger och det gick så bra och dom var så nöjda. Även Castro verkade finna sig tillrätta och trivdes med tillvaron.

Lördag den 6 december skulle dom för första gången lämna honom ensam. Dom hade köpt ett tuggben som han skulle få när dom åkte. Han fick sitt tuggben och sprang glatt in och lade sig på mattan och började äta - åk ni, verkade han säga.  Sedan gick något fel, det började brinna hemma hos dom. Som tur är (om man nu kan prata om tur i ett sånt här läge) så låg Castro på övervåningen och sov när det hände och somnade in av röken utan att vakna. När brandkåren hittade honom så låg han som om han sov och det var inget sot under honom och han hade bara sot på översidan. Så tack och lov behövde han inte känna något.

Det var så hemskt när dom ringde och berättade detta och först nu känner jag att jag orkar skriva om det men ni ska veta att tårarna rinner. Fast jag hade sålt honom så kändes det så orättvist att detta skulle bli slutet. Han hade ju så mycket kvar att ge. Det var ju inte detta som skulle bli slutet!

Cassemannen, jag saknar dig så mycket!

Jag lider med dina nya "föräldrar", dom hann ju börja älska dig för den fina hund du var.

Vila i frid och i ljust minne bevarad!